”Glöm inte att köpa en USB-C”. Så lät det när jag gick till jobbet i morse. Det var min sambo som kom med uppmaningen. Eftersom jag har blivit något slags teknikfreak i familjen så var jag helt enkelt tvungen att gå utan att förstå någonting. Jag satte mig i bilen och åkte iväg. Vad var USB-C för någonting? Jag vet vad en USB är men C hade jag aldrig förut hört läggas till i ordet. Det skulle förstås inte vara så svårt att ta reda på. Jag menar, det är väl för såna här lägen som Google finns?
Så hade det förstås varit, om det inte var så att internet på min telefon hade gett sig. Jag kunde inte ta reda på vad USB-C var för något. Problemet var att jag skulle behöva skaffa det, vad det nu var, innan jobbet. Detta eftersom jag var tvungen att åka raka vägen hem. Jag stack till ett café som låg i krokarna kring Odenplan. Där hade jag varit tidigare och där hade jag lånat internet. Nu skulle jag äntligen få reda på vad USB-C var. Jag gick in, gick fram till disken och beställde en kaffe. Jag fick den och frågade i samma veva om lösenordet till WiFi. ”Tyvärr, vårt nät ligger nere” fick jag som svar. Jag stod där med en kaffe i handen och tiden började rinna iväg. Var skulle jag få tag på USB-C om jag inte ens visste vad det var?
Jag bad om att få en take away-mugg så att jag kunde hälla över min kaffe i den. Jag gick ner längs gatan och kom till en välbekant elektronikaffär. Jag tog en kölapp, det var ganska mycket folk där inne, och väntade. Sedan väntade jag ännu längre, och sedan lite längre igen. Sedan var det min tur. ”En USB-C tack” sa jag och höll tummarna. ”Absolut, vilken typ?” fick jag som motfråga. Så det fanns tydligen olika typer av USB-C. ”Den vanliga” svarade jag snabbt. Han såg något konfunderad ut och undrade om jag kunde vara mer specifik. Det kunde jag förstås inte vara. Jag visste ju knappt vad det var.
Efter att ha duckat frågor några vändor fram och tillbaka fick jag lov att krypa till korset angående USB-C. Jag sa att jag fick återkomma, gick ut i regnet, tog upp telefonen och ringde min sambo. ”Ja, det är jag. Jag vet inte vad en USB-C är för något. Vad ska du med den till och vilken typ ska du ha?” frågade jag. Hon svarade att det var laddare till min egen dator.
”Du sa väl att den var sönder?”